Att älska sin kropp

Älskar ni er själva? Älskar ni era kroppar? Jag har bra och mindre bra dagar i relationen till min kropp. Ibland känner jag mig FAB och helt fantastisk, andra dagar tvivlar jag på exakt allt.

Innan jag började simträna för cirka 7 år sedan hade jag storlek 80C i mina bh:s och det var efter att jag lärt mig kråla som jag blev en 75B. Jag har haft rätt mycket komplex för mina bröst sedan dess och tycker att de tidigt har börjat hänga/tappat sin fyllighet.

Även min längd och mina ben har varit ett komplex sedan tidigt tonår. Dels för att jag alltid har varit längst och redan i högstadiet var 1.78m lång. Men också för att jag tyckte att jag som ut som en vandrande pinne och jag jämförde mig ofta med tjejerna i min klass. Min dåliga hållning i gymnasiet var det som fick mig att börja simträna – för att bli och känna mig starkare i ryggen.

Idag tränar jag för att det är kul, äter för att jag behöver och vill, samt intalar mig själv varje dag att jag är grym! Men det är svårt ibland och det är inte alltid jag är 100% den jag vet att jag är – och vill vara mentalt & fysiskt.

Att umgås med bra människor och är väldigt viktigt för mig. Sedan har jag börjat följa konton på Instagram som drivs av personer som står upp för sig själva, sina kroppar och brinner för det de gör. Vilka intryck vi hämtar från sociala medier är så viktigt och det är upp till oss att välja hur vårt flöde ser ut. Influencers som inte är genuina, kroppshetsar och så vidare har jag avföljt sedan länge.

I slutändan är det bara en kropp – vår kropp. Och den kan se ut på alla möjliga sätt; det vackraste vi har är det vi utstrålar <3